Det är onekligen inte helt riskfritt att ha en grå, särskilt inte om man ska leka med dem..
Det var fint väder ute igår så jag och Sandra bestämde oss för att åka till stallet och fota lite hästar. Tanken var att vi skulle börja med ”mina” och sen åka till hennes stall och fota hennes. Att fota mina gick ju rätt snabbt, sen skulle jag bara rasta hundarna lite tvärt så skulle vi fortsätta.
Hundarna drog iväg upp i en snöhög så vi kastade lite snöklimpar åt dem en stund. När jag ska böja mig ner för att plocka upp en snöklimp kommer Tindra farandes under mig, tar sats och hoppar upp mot snöhögen i samma veva som jag böjer mig ner. Hennes hårda skalle smäller rakt på min läpp och jag hör att något går sönder och känner hur det blir varmt i munnen. Känner givetvis efter om jag har alla tänder kvar innan jag reser mig upp. Sandra har fullt upp med att skratta för hon tyckte det såg så roligt ut, sen när jag vänder mig om mot henne blir det helt tyst..och sen börjar hon skratta helt hysteriskt samtidigt som hon försöker förklara att det ser så otäckt ut så hon måste skratta
Jag har i smällen bitit ett rejält hack i underläppen, en bit har lossnat och sitter fast mellan tänderna och blodet forsar kan man säga.
Så det blev inget fotograferande av Sandras hästar, det blev en liten stund på sjukan istället där läkaren så mycket fundersam ut när jag förklarade vad som hänt
Note to self: Håll dig upprätt när du leker med en weimaraner!

Det här med grannar, vad ska det vara bra för egentligen?!
Dom väsnas, stökar ner och eftersom jag bor mitt i studentdjungeln så festas det på veckans alla dagar och dygnets alla timmar. Det hörs alltid ett dunkadunka-ljud från någon lägenhet. För att inte tala om hur tvättstugan kan se ut!
Dessa grannar måste ha växt upp med någon sorts magisk självstädande tvättstuga med torktumlare som rensar filtret på egen hand..eller nej vänta, de kanske har bott hemma hos mamma för länge..
Men jävlar i min låda om jag som har hund skulle råka glömma att storstäda tvättstugan när jag varit där. Det vore ren och skär katastrof om det skulle råka ligga kvar ett hundhår någonstans. Och skam och vanära om snön skulle bli gul någonstans i närheten av där jag bor för då vet man ju minsann vems hundar som är skyldiga. För att inte tala om vilket fruktansvärt störningsmoment om mina hundar skulle råka ge ett ljud ifrån sig!
Av just den anledningen lämnar jag alltid tvättstugan skinande ren när jag varit där, jag rastar inte mina hundar inom bostadsområdet och jag ser så långt det är möjligt till att mina hundar inte skäller på opassande tider eller långa stunder.
Och skulle det vara så att jag inte gör något av detta så har jag full förståelse för om man säger till mig eller i värsta fall ringer hyresvärden.
Men när man ringer hyresvärden och gnäller på att mina hundar skäller vid tidpunkter då de inte ens är hemma då blir jag riktigt less!!!
Vad hände med grannar som pratar med varandra, som kommer och lånar en kopp socker och som hälsar när man möts på väg till tvättstugan?!
Finns dom bara i filmer eller på landsbygden?
Hur det än är med den saken så är då en sak säker..när 2013 års sommar börjar nalkas är det jag som flyttar till hus!

Igår fick jag hem resultatet av Raijahs hd-avläsning. Den här gången är det en J. Ingmann som har läst av hennes höfter. Tyvärr så föll vi på mållinjen med en B-höft och en C-höft.
Det är såklart jätteskönt att veta att hon faktiskt inte har dåliga höfter så hon kommer kunna leva sitt liv utan att få problem med höfterna. Men samtidigt är jag väl inte mer än människa så jag är väl lite besviken att det inte blev två B-höfter också för en B-höft gör ju tyvärr ingen skillnad när det gäller att kunna få valpar efter henne. Men som sagt, huvudsaken är att hon mår bra och har funktionsdugliga höfter utan pålagringar. Nu lägger vi detta med valpar och hd-röntgen på hyllan och blickar framåt. Det finns ju så mycket vi ska hitta på och ge oss i kast med jag och Raijah så nu är det bara att ösa på!